¨
För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. Gal 6:14.
I denna sofistikerade tid har man svårt att förstå den avgudadyrkan som Gamla testamentet beskriver. Det är överväldigande att läsa om hur intelligent folk kan vara så blinda att man tillber bilder gjorda för hand av trä, sten eller ädel metall.
Skriften talar om för oss hur man gav sig ut i skogen för att skaffa sig något hårt träslag, såga ner trädet, klyva det och använda ena halvan till ved i spisar och ugnar medan den andra halvan skickades till träsnidaren för att han skulle forma den till en liten gud. Hela familjen föll sedan ner inför detta snidade trästycke och deklarerade att ”Detta är vår gud, vår befriare, den som frälser oss”. Den sortens avgudadyrkan är helt obegriplig för oss.
Det var avguderiet, denna särskilda synd, som drog ned Guds fruktansvärda vrede över hans eget folk. Den orsakade mera vrede än någon annan synd – så mycket att han deklarerade: ”Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar. Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig.” Jer 7:17-18, 16.
Detta är Guds skarpa uttalande mot avguderiet i Gamla Testamentet. Och han hatar detta avguderi på samma sätt idag. Det drar ned Guds vrede över varje generation – inklusive vår egen.
Det existerar en avgudadyrkan i vår egen tid som är mycket ondskefullare
En ny sorts avgudadyrkan sveper över Amerika och över världen. Vi ser inte folk på knä inför skurna beläten. Detta moderna avguderi förför skaror av människor med sin gäcksamhet och sitt raffinemang. Och den retar Fadern mera än den gamla sorten.
Nya testamentet varnar oss för att det ska dyka upp predikanter i den sista tiden som ser ut som ljusets änglar men som går i satans tjänst. Dessa män är dynamiska, välartikulerade, lätta att ha att göra med och de har alla resurser. Men de manipuleras av en ande som inte hör till Gud.
Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. Och det är egentligen inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar. 2 Kor 11:13-15.
Paulus varnade för att dessa predikanter skulle komma för att ”predika en annan Jesus än den vi har predikat, eller… en annan ande än den ni redan tagit emot, eller… ett annat evangelium”.
Fundera ordentligt över vad Paulus säger här. I den sista tiden kommer det att dyka upp predikanter som verkar vara ärliga och rättfärdiga – men som egentligen låter sig influeras av satan själv. De kommer att bära på en helt annan ande för att introducera en annan Kristus, en annan ande och ett annat evangelium.
Detta låter chockerande – men det är något som vi måste förbereda oss på. Om du är en kristen som bor i trakter där det är lätt att resa och du hör att Anden verkar på den ena platsen eller den andra, måste du vara vaksam och noga välja vart du far och vilken ande du ger dig till. Om du inte är vaksam och väger dina beslut kan du svepas med i ett avguderi som för dig bort från Kristi kors.
Jag ser stora skaror av kristna som har gett sig åt avgudadyrkan utan att ens veta om det, bedragna av dessa så kallade ljusets änglar: Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Gal 1:6-8.
Detta andra evangelium som Paulus talar om är ett budskap om frälsning vid sidan av korset
Detta är våra dagars verkliga avguderi. En stor skara predikanter har bokstavligen kastat bort budskapet om Jesu Kristi kors.
Låt varna er: Det saknar helt och hållet betydelse om man berättar om stora väckelser eller om Andens verk, det kvittar hur mycket folk som samlas eller hur härlig deras lovsång är, det spelar ingen roll hur framgångsrik en särskild gruppering verkar vara. Om inte Jesu Kristi kors är den särskilda öppning genom vilken folket förs fram, kan du vara absolut säker på att det inte är ett Guds verk.
Korset, med dess krav och hopp, är själva hjärtat i evangeliet. Och varje form av tillbedjan – varje gemenskap, allt som kallar sig församling – är skränig avgudadyrkan om korset inte har sin plats i dess centrum. Den sortens tillbedjan har sitt ursprung i en helt annan ande – och Gud vill inte han något med den att göra. Om inte korset finns med är allt agnar som far för vinden – ett nedsmutsat och avväpnat evangelium, något som kommer ut genom helvetets portar. Det är ett avguderi som skymfar Gud värre än Israels avgudadyrkan.
Ändå är bänkarna packade i de kyrkor där detta främmande evangelium predikas. Alla de rätta orden uttalas och sjungs. Alla teologiska termer som helighet, den Helige Ande, och korset används. Allt ser bra ut och låter riktigt. Men korsets verklighet presenteras inte. Korsets kris, de konfronterande sidorna undviks helt och hållet. Och om en predikan om korset inte innefattar ett konfronterande av synden – om den inte för till en korsets kris – är den inte en sann korsets predikan.
Om jag skulle ställa mig upp i somliga kyrkor för att predika om korsets krav – inklusive döendet från all världens behag och nöjen – skulle folk rusa därifrån på samma sätt som när Jesus själv talade om efterföljelsens kostnad. Om jag skulle säga till dessa skaror mitt i deras bekvämlighet att: ”Gud kräver att ni böjer er vid korset och tar itu med er synd och ondskefullhet”, då skull större delen av församlingen ta anstöt och förtretade lämna lokalen för att aldrig komma tillbaka.
Sådana kyrkor nämner inte ens korset i sitt predikande. Istället lägger de ner all energi på att ordna pråliga samlingar fulla av showmannaskap med nätta föreläsningar om hur man hanterar livets olika små problem. Vi ser nu en helt ny generation smarta unga pastorer – intelligenta, ivriga och kompetenta – som bygger stora komplex för att kunna erbjuda allt från dagis till badanläggning och träningslokaler för kroppsbyggare. Församlingsmedlemmarna kan formulera hela sitt engagemang i termer av avkoppling, underhållning, musikaler och rader av andra familjevänliga företeelser. Alltsammans har hög teknisk kvalité, är i takt med tiden och är fritt från varje konfronterande komponent.
Jag tror att Gud är tvungen att blunda för en hel del av dessa klena försök att attrahera människor med moderna lockelser. Han verkar ha mycket tålamod med sådana välmenande, köttsliga försök att främja evangeliet. Men det blir inte nådigt för pastorerna i dessa kyrkor om de vägrar att mana folket att överge sina synder.
Jeremia klagade: ”De uppmuntrar dem som gör ont så att ingen skall vända om från sin ondska.” Jer 23:14.
”Om de haft tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar.” Jer 23:22.
Till sådana Herrens tjänare säger jag: ”Skaffa fram korset igen, annars kommer folkets blod att utkrävas av er”.
Att se korsets förkunnelse undanträngd är något som Gud inte uthärdar
Jesus sa: ”När jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Joh 12:32. Detta ”upphöjd från jorden” som Jesus nämner är hans korsfästelse. Han blev upphöjd inför hela världen på korset – ett tecken på hans oerhörda offer för våra synder. Gud hade sett en syndatyngd värld full av människor inspärrade i fruktan och hopplöshet – bräddfyllda av tvivel, rolösa, utan hopp, fråntagna vilan, famlande i mörker och förvirring – och så sänder han sin egen son. Så sändes Jesus till jorden för att kläda sig i den mänskliga sårbarheten, och för att säga till alla som ville lyssna: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” Matt 11:28.
Detta är korsets inbjudan. Det är en kallelse till varje själ som är sjuk i synd. Jesus ropade till alla som var plågade av tunga kedjor, inrotade vanor och obändiga synder – alla som var trötta på att ljuga, bedra och bli bedragna, trötta på otukten, trötta intill depression. Han sa: ”Jag vet att du är utmattad av att släpa omkring på dessa kättingar, genomtrött efter alla sömnlösa nätter.” Ja, synden är en hemsk slavdrivare. Kom till mig nu med alla dina tunga bördor. Det finns ingen annan väg än via mitt kors.” Jesus dog inte bara för att kunna förlåta synder, men för att bryta syndens förlamande makt över oss.
Synden bryter ner kroppen. Den gör oss svaga och sjuka. Den tömmer oss på allt som är gott, älskvärt och ädelt. Den gör hjärtat hårt, förstör ron och orsakar skuld, bedrövelse och skam. Den lägger beslag på tankevärlden, försvagar och förmörkar själslivet. Den verkar fruktan. Den orsakar skandaler, slår sönder familjer, gör barnen hårda. Värst av allt, synden stänger för all samvaro med Gud.
Fem kvarter från Times Square Church finns en lång aveny full med butiker som tillhandahåller pornografiskt material. När du ser på dessa män som dyker in och ut ur dessa butiker ser du hur deras skuldror och axlar hänger slappt och hur sorgen fyller deras ögon. De är slavar drivna av sina lustar. De får inte längre ut någon tillfredställelse av sina synder. De är levnadströtta, fördärvade av synden, desperata och utan hopp.
Mina vänner, kyrkan är ingen klubb som består med måltidsgemenskap, inte heller ett förnöjelsepalats. Den är ett sjukhus för alla dessa som är sjuka av all synd. Men när dessa människor bjuds in och tröstas mitt i sin synd utan att konfronteras med korset är det hädelse.
Jag är på det klara med att jag kommer med en del allvarliga anklagelser genom att säga att många predikanter har gjort sig av med korset; att skaror av kristna samlas för tillbedjan i kyrkor fulla av avgudadyrkan; att många predikstolar fylls av män som är ondskans förespråkare. Du frågar dig kanske: ”Vad menar han egentligen med att de har gjort sig av med korset?” Jag påstår inte att dessa predikanter inte längre refererar till den historiske Jesus och hans faktiska korsfästelse. Men det är fullt möjligt att predika mästerligt och detaljerat om Kristi kors, att tala om hans lidande, om blodet som rann fram ur hans sargade höft och att göra det med tårar, innerligt och kärleksfullt – och ändå inte predika korset. Allt detta stora och underbara kan sägas av dem som låtsas vara ljusets änglar.
Jag lyssnade för flera år sedan till en predikan av en agnostiker som ledde en av de största kyrkorna här i New York. Han hade skrivit flera böcker om Jesus. Ingen kunde tala bättre om den humanitet, älskvärdhet och godhet ”profeten Jesus” visade. Så kallade han honom. Men han kände inte Jesus. Jesus var inte Gud för honom. Om inte korset orsakar konfrontation, om dess krav inte nämns, om dess kris inte lyfts fram, då predikas inte korset.
Korset är främst en konfrontation med människans syndfulla livsstil. Därför är korset till anstöt för var och en som är tillfreds med sina synder. En sådan person vill ha både Jesus och sina synder. Han säger: ”Jesus betalade fullt pris. Nu kan jag slå mig till ro, också när jag vandrar i mitt hjärtas hårdhet. Jag kan roa mig fullt ut.” Nej detta är en falsk frid, en frid som leder till fördömelse. Han har lurats att tro att hans synd täcks av blodet trots att han inte vill överge den. Jag grät när jag hörde en välkänd tv-evangelist nyligen. Han sa: ”Bekymra dig inte för dina synder. Bibeln säger inte särskilt mycket om sådant.” Denne evangelist och lärare syns på tv varje vecka.
När Jesus säger att han är vägen eller att han är dörren, talar han om korset. Han säger att man kan inte bli frälst, man kan inte komma in i Himlen om man inte kommer via korset. ”Jag säger er sanningen: den som inte går in genom dörren till fållan utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.” Joh 10:1, B. Giertz.
Tjuven och rövaren säger att omvändelsen inte är nödvändig. Bara tro. Sörjandet efter Guds sinne är onödigt. Det räcker med att du älskar din granne. Gräm dig inte över dina synder. Gud älskar dig som du är.
En radioreporter sa nyligen att en kyrka i Los Angeles hade anställt två homosexuella som pastorer. Dessa pastorer kommenterade att alla som besöker den kyrkan välkomnas in i en underbar kärleksgemenskap. Nej, det är en ”kärleksfälla”. Den fällan deklarerar att så länge du älskar kan du ge dig till vadhelst du vill – homosexualitet, droger, alkohol, äktenskapsbrott. Bara älska.
Jesus säger: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” Luk 9:23. ”Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. Luk 14:27.
Det spelar ingen roll om din teologi motiverar dig till att älska djupt och intensivt. Jesus säger att om du inte förnekar dig själv och går via korset eller bär ditt kors kan du inte vara hans efterföljare.
Låt mig visa dig vad jag menar med korsets konfronterande
Tänk dig en man som har tröttnat på sitt syndfulla beteende men som kontinuerligt faller allt djupare i dess gap. Han har lovat sig själv hundratals gånger att inte upprepa sitt handlande, och till en tid kan han undfly frestelsen och gläds över ett mått av frihet. Men frestelsen kommer åter med förnyad styrka.
Denne man har skylt över sin synd, ljugit om den, betett sig bedrägligt på grund av den och den har orsakat honom stor sorg. Han har inte längre någon glädje av den, men kan inte överge den. Han dras åter och åter till den. Han vet att han ska stå inför Gud som domare en dag och han går ständigt med fruktan för avslöjande och skandal. Hans synd har fullständigt tömt honom, den fjättrar honom, den bedrar honom. Det har fört honom in i en modlöshet under vilken han knappt kan existera. Han dinglar i änden på repet, han har kommit till slutet. I detta bedrövliga, toftiga, utslitna tillstånd för den Helige Ande in ett ord: ”Det finns en väg ut ur det här. Det finns en segerns position, det finns glädje och frid, ett nytt väsende i liv. Ta emot Kristus, gå till honom och ta emot frid. Gå till Jesu Kristi kors.”
Mina kära, när ni böjer knä vid korset kommer ni inte att höra milda och mjuka ord – inte som första ord. Även om korset är den enda dörren till livet kommer du att höra ord om död – död med avseende på all synd. Vid korset kommer du att stå ansikte mot ansikte med ditt livs kris. Och det är detta som saknas i så många församlingar. Korsets förkunnelse åstadkommer en kris i förhållande till synd och egenvilja. Det kommer att tala till dig med kärleksfulla och samtidigt skarpa ord om konsekvenserna av att fortsätta med din synd: ”Förneka dig själv. Omfamna korsdöden. Följ mig.”
Låt mig tala till er om innebörden av självförnekelse och sann omvändelse
Omvändelse betyder mer än att säga: ”Herre, jag har fel.” Det innebär också att säga: ”Herre, du har rätt.”
Omvändelse innebär att ta fasta på konsekvenserna av att fortsätta ett liv i synd. Det betyder att en gång för alla stå ansikte mot ansikte med sanningen om din synd – att den måste upphöra nu. Det innebär en kris i förhållande till sanningen – ett erkännandets tillfälle då du slår fast att du inte kan fortsätta i synd och samtidigt räkna med att den Helige Ande ska gå med dig. Det är en punkt då du håller på att förlora allt och då du säger till Herren att du håller på att förlora allt. ”Herre, du gör rätt i att låta döden vältra in över mig. Jag inser att om jag fortsätter kommer det att föröda mig och min familj. Jag förstår att jag handlar fullständigt fel. Gud, jag vänder mig bort ifrån alla mina ursäkter!”
Omvändelse är konfrontation med din synd. Striden utkämpas innan du kommer till korset. Den äger rum i det att den Helige Ande tar itu med dig.
Detta är också sant i fråga om självförnekelse. Sagt på det korta sättet; självförnekelse är en konfrontation som säger: ”Synden ska upphöra idag – nu, vid denna punkt.” I direkt motsats till vad en del tröstepredikanter säger; självförnekelsen är inte en hjärtats smärta eller någon kroppens defekt eller sjukdom. När Paulus säger, ”Jag dör dagligen”, menar han att ”Jag har kommit till den slutsatsen att jag måste säga nej till tanken att jag kan fortsätta i synd och samtidigt få del av Kristi välbehag. Jag står inte i någon särskild ställning inför Gud utifrån mina goda gärningar och är därför fri att fortsätta i min favoritsynd. Nej, jag är ens med Guds ord och avsäger mig alla slags rättigheter till att fortsätta i synd!”
Sanningen, evangeliets underbara sanning är den att om vi dör med Kristus kommer vi också att få del av hans uppståndelses härlighet och få vandra i ett nytt väsende, i liv. Hans kors är vårt kors, hans död är vår död och hans uppståndelse är vår uppståndelse genom samhörigheten och enheten med honom. Detta är det verkliga kors som vi bär.
Ändå är detta det kors som så många predikanter har gjort sig av med. Det verkliga korset handlar inte om vackra ord om vår frälsares lidande och blödande på korset. Nej, korsets sanning är den att Jesus gav sitt liv och blod på korset för att föra våra syndasjuka själar ut till en härlig frihet – för att se till att varje syndens bindning brister.
Jag skulle inte vilja predika på något annat sätt till en skara människor som aldrig tidigare hade konfronterats med sin synd, som försökt komma in i Riket på andra vägar. Ändå är detta den ställning som många så kallade kristna befinner sig i idag. Synden har aldrig beskrivits för dem som något förfärande och förödande. Det de har fått höra är bara ett kraftlöst ord som saknar överbevisningens bett och styrka.
Jesus är själv Guds ord. Och när en person gör bättring instämmer han med Jesu ord om synden. När Bibeln säger, ”Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet” – Ords 28:13 – instämmer det verkligt omvändelsebenägna hjärtat i detta och gensvarar: ”Det är sant, Herre. Om jag försöker hålla fast vid min synd kommer det att kosta allt” Så också när Guds ord säger: ”Syndens lön är döden” säger det hjärta som vill omvändelse: ”Herre, om jag fortsätter i synd, kommer jag att förgås.”
Låt oss återvända till den man som jag beskrev för er tidigare. Denne man faller nu ner bruten och sårad vid foten av korset. Han hatar sin synd och är ens med Guds ord om att han inte kan fortsätta ens en dag till med den. Men han är helt maktlös. Och han fruktar att han när som helst ska falla tillbaka i sitt vanebeteende.
Mitt i detta böjer vår syndabärare Jesus knä invid honom och bjuder honom att se upp på det tomma korset. Han säger till honom: ”Min vän, du var överens med mitt ord i fråga om nödvändigheten av att bekänna och överge dina synder. Nu måste du enas med mig om att mitt kors också är ditt. Det innebär att min död är din död. Det betyder också att min uppståndelse är din uppståndelse. Min seger över syndens välde kommer att bli din seger över synden!”
Som denne man befinner vi oss vid korset – sjuka av synden, nedtyngda av vår börda. Vi har konfronterats i fråga om vår synd och vi vet att vi inte kan fortsätta att hänge oss åt den. Och nu läser vi i Romarbrevet 6 om att vara ”döpta till Kristi Jesu död” och att ha blivit ”förenade med honom genom en död som hans”. Vi läser också i Galaterbrevet: ”Jag är korsfäst med Kristus” Gal 2:19. ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.” Gal 5:24.
Vi ropar, ”Det är detta jag vill ha tag på. Jag vill dö i förhållande till synden – korsfästa begärelsen. Men Herre, hur går det till? Hur kan jag föra in Jesu seger i mitt liv? Vad är det som kommer att befria mig från denna karusellrunda av synd och bekännelse, synd och bekännelse?”
Om du är som jag kommer du förmodligen att bita ihop rejält och försöka hålla emot och befria dig själv. När jag var ung predikant i Pennsylvania läste jag om gudsmän som hade format sin livshållning i enkla termer – och jag tyckte att det verkade vara ett bra svar. Jag kände en predikant som blev en verklig förebild och hjälte för mig, en man som talade med stor myndighet. Han levde under de enklaste förhållanden i ett enda rum, ägandes endast en enkel kavaj.
Det var detta som jag trodde att självförnekelse innebar – en enkel livsstil. Jag tänkte: ”Herre, det är detta som jag vill ha. Jag skulle kunna vara brukad av dig på allvar om jag tömde min garderob och gav bort allt utom ett eller två ombyten. Jag kan sälja min bil och skaffa en billig. Jag köper ett gammalt hus i ett område som inte är så attraktivt. Jag slutar äta stek och lever på hamburgare istället. Jag skulle kunna bli ett verkligt vittnesbörd genom att inte ha någon dragning till något av det materiella i denna värld.”
Det jag egentligen sa var: ”Om jag bara kunde lida tillräckligt – om jag kunde få grepp om köttet och leva som asket – då skulle jag kunna tjäna Herren med verklig kraft.”
Men snart började mitt föredöme förkunna falska läror – och han förstörde många människors liv genom det. Det var då som Herren sa till mig: ”Det är inte detta som seger innebär, David. Segern är inte din – den är min!”
Mina kära, det är vid denna punkt som Jesus kommer och säger: ”Nu är det tid att ta min hand och följa mig – in i min död, och sedan in i min uppståndelse. Se på korset. Omfamna det. Och grip tag om min seger! Det är här som din korsfästelse i förhållande till köttet har ägt rum. Du har redan blivit korsfäst på mitt kors, och detta genom tro.”
Att dö i Kristus är en trons handling. Vi har att se på oss själva som döda i förhållande till synden för att i Kristus leva för Gud. Rom 6:11. När Paulus säger att han vill lära känna Kristus och hans uppståndelses kraft och dela hans lidanden – Fil 3:10 – talar han om Kristi uppståndelse och Kristi lidande, inte om egna eller andras.
Jesus hävde syndens makt på korset
Hur gör man för att låta Jesu seger och dess kraft komma i funktion i ens liv? Hur går det till att greppa och ta tag i hans uppståndelse och detta nya väsende?
För det första, hur vet du att du är frälst? Genom tro, naturligtvis. Ordet säger att vi ska se på oss själva som de som lever för Gud, i Kristus. Insikten om vår frälsning kommer endast genom tro på Guds ord.
På samma sätt ska vi ta upp korset, omfamna det och ta emot seger genom tro på Jesu utgjutna blods övervinnande styrka. Vi måste erkänna: ”Herre, jag saknar kraft. Jag vänder mig ifrån alla försök att befria mig själv. Jag har ingen möjlighet att korsfästa mig själv. Inte heller förmår jag något emot synden. Jag ger upp alla försök att dö bort från synden!”
Genom tron har vi förts samman med Kristus, är vi i Kristus, för att nu kunna ta del av allt det goda som han ställt i ordning. Du förstår, från den stund då vi föddes på nytt har vi varit i Kristus – och det betyder att vi har förts in i allt det som Kristus gick igenom inklusive hela hans seger så väl som hans korsfästelse. Om vi låter oss vara ens med ordet som säger att våra synder är allt igenom onda, måste vi också vara ens med det goda som korset erbjuder. Allt detta goda är vårt, eftersom Jesus gjorde i ordning alltsammans för oss.
Guds ord säger att när vi omfattar korset, korsfästs vi med Kristus och görs delaktiga i hans uppståndelse för att vandra i ett nytt väsende, i liv – Rom 6:4, 1917. Synden har inte längre välde över oss. Vi kan åstadkomma allt i den styrka som Kristus ger. Vi har gjorts fria. Vi kan överlämna våra kroppar till Herrens tjänst och ge varje kroppsdel till att vara instrument för rättfärdigheten. Tidvis kommer du att gå snubblande igenom allt detta på grund av din brist på tro. Men du kan ändå hålla fast vid detta att i slutändan är segern ändå din därför att du ropar: ”Herre, jag kommer att hålla fast vid dig i tro och förtröstan tills segern kommer!”
Jag tackar Gud för Kristi kors, jag tackar Gud för dess kriser. Jag vet genom erfarenhet att den förnämsta predikan om Guds nåd är predikan om korset.
Därför frågar jag dig: Har du gått igenom dina omvälvande kriser vid korset? Hur förhåller det sig med synd och synder i ditt liv? Hur ska det bli med det fäste som du vill bli av med?
Det finns befrielse tillreds här och nu. Men den blir inte din förrän du böjer knä inför Jesus och låter korset föra in sin kris. Synden finner bara sin ände vid korset. Det är där som du måste göra dig ens med hans ord och säga: ”Jag kan inte fortsätta med min synd, inte ens en timme till. Gud, jag är väldigt trött på det. Jag lämnar det hela till dig, nu!”
Kära syskon, den dag kommer – uppståndelsens dag – då vi möts, omfamnar varandra och gläds därför att du hörde och tog emot ordet om korset. Vi kommer att krama varandra och säga, ”Tack Gud för korset. Tack Gud för att vi konfronterades med våra synder och fick höra att vi inte kunde komma undan. Jesus älskade oss tillräckligt för att ta oss med in i sin död och uppståndelse och föra oss in i ett nytt väsende, i liv, ett liv som håller för evigheten. Halleluja!”
Slutligen tackar jag Gud för alla sanna Kristi tjänare som fortfarande djärvt förkunnar korsets evangelium. De är Herrens befästningsverk mot avguderiet och synden i dessa sista dagar.
David Wilkerson
