Väckelsemanifest 10

¨

Utsikten till väckelse

Herrens tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger. Ps 12:7. Löftena om förnyelse, utsikterna till väckelse är lika säkra, lika ljusa som det profetiska ordets ljus vilket upplyser dyster vildmark. 2 Petr 1:19.

Väckelser har sina egna särartade regler, specificerade av livets Andes lag. Personlig väckelse är knuten till en växande erfarenhet av Himlens verkligheter, av dess sanning. Väckelse är livets Andes lag i verksamhet. Hunger efter väckelse öppnar för denna lag att penetrera och verka över sinnen och hjärtan. ”Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han ska utbreda rätten bland folken.” Jes 42:1. Livet Andes lag väcker och upplivar, den låter rätten få utrymme, den skaffar plats åt rättvisan, den kommer med överbevisande kraft och befrielse. Väckelse bestäms med lag och regel. Väckelse framställs som det klaraste löfte i Guds ord, väckelse utlovas på basis av regler vilka inte kan sättas ur spel.

Väckelsemanifest 10

¨

Utsikten till väckelse
Herrens tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger. Ps 12:7. Löftena om förnyelse, utsikterna till väckelse är lika säkra, lika ljusa som det profetiska ordets ljus vilket upplyser dyster vildmark. 2 Petr 1:19.

Väckelser har sina egna särartade regler, specificerade av livets Andes lag. Personlig väckelse är knuten till en växande erfarenhet av Himlens verkligheter, av dess sanning. Väckelse är livets Andes lag i verksamhet. Hunger efter väckelse öppnar för denna lag att penetrera och verka över sinnen och hjärtan. ”Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han ska utbreda rätten bland folken.” Jes 42:1. Livet Andes lag väcker och upplivar, den låter rätten få utrymme, den skaffar plats åt rättvisan, den kommer med överbevisande kraft och befrielse. Väckelse bestäms med lag och regel. Väckelse framställs som det klaraste löfte i Guds ord, väckelse utlovas på basis av regler vilka inte kan sättas ur spel.

Syndare och söndagskristna

¨

Det ljus, som ska bli andra till vägledning och hjälp, är inte det som gått upp i våra huvuden, utan det som gått upp i våra hjärtan. Därmed är sagt, att ska vi kunna ge andra budskap om Jesus som Frälsare och Herre behövs personlig erfarenhet av den nya födelsen. Har en människa ingen erfarenhet av syndernas förlåtelse, frälsning och visshet, så kan hon tala om dessa ting som teoretiska angelägenheter men inte med hjärtats glöd och värme.

Kom ihåg, att det inte blott är en gradskillnad mellan huvudets och hjärtats kunskap i frälsningssanningarna Det är en artskillnad. Pascal förstod det, då han ropade: ”Hjärtat äger det förstånd, som förståndet inte känner till”.

En helgad Herrens tjänare brukade säga: ”Varje dag behöver vi förnyas, och minst en gång i månaden behöver vi en radikal förnyelse.”

Vi behöver leva i den ständiga förnyelsens ström och känna till den oavlåtliga överlåtelsens väg, ty den icke-kristne kommer aldrig att följa med till Kristus i sällskap med lärjungar, som har ena foten och halva hjärtat i världen. Och aldrig går en syndare till Golgata i sällskap med en förvärldsligad läsare eller den som endast bär bekännelsen som tom söndagsfras.

Ebbe Bolin
Väckelsen vi vänta

Gåtan och undret

¨

Gåtan och undret, som vi aldrig riktigt kommit till rätta med, är att Gud till synes aldrig gör något allena. Han använder mänskliga medhjälpare. ”Ordet blir kött” är en gudomlig lag. När han vill göra något nytt inom den mänskliga gemenskapen, lägger han sin vilja i sitt folks hjärta, och i villiga hjärtan omsätts hans vilja i bön, som han besvarar. Om så icke vore, vore ju bedjandet meningslöst. Hur allvarligt talar icke Jakab Herrens broder – om bönen; ”I haven intet, därför att I icke bedjen.”

Människor är väsen med fri vilja, därför väntar Gud på oss, därför kan han också bruka oss. Detta är bönens underbara, gudomliga princip. Gud vill, att väckelsens vindar skola blåsa över församling och bygd. Herren verkar väckelse, men han gör det icke allena. Myten om att väckelsen kommer av sig själv oss förutan är ett djävulens trick, för att få Guds folk i sysslolöshet. Om väckelsen kunde komma av sig själv, då behövde icke Gud uppmana sitt folk att bedja därom. Men så gör han. I Jes. 62 läser vi: ”I skolen ropa till Herren: Given eder ingen ro, förrän han åter byggt upp Jerusalem och låtit det bliva till ett ämne till lovsång.”
Och genom Jeremia säger Herren: ”Ropa till mig och jag skall svara dig och förkunna för dig stora, förunderliga ting, som du icke känner.”

Väckelse kommer som svar på bön, ty verklig bön ger alltid resultat. Den är den säkra vägen till väckelse och framgång för Guds församling. Den är den väg, som för till ständig väckelse och seger för Guds verk under varje luftstreck, varje förhållande och i alla situationer. Den hjälper Guds församling och den enskilde att leva obesmittade av världen.

Man kan säga, att reformationen föddes i Luthers bönekammare, metodismen i John Wesleys, Frälsingsarmen i William Booths och den moderna hednamissionen i William Careys bönekammare. Skall något nytt födas i våra bönekamrar? Skall från dem väckelsen vi vänta på utgå?
Väckelse – det är bön, som Gud besvarar. Låt därför längtan efter väckelse få denna praktiska utlösning: Bön i varje hem. Bestämd tid anslagen för bön i varje församling.

Ebbe Bolin
Väckelsen vi vänta

Väckelse, bön hemma

¨

 

Väckelsetiderna i vårt folks liv och historia har varit de mest avgörande och välsignelserika skedena, ty väckelserna förde med sig en underbar lyftning både i andligt, kulturellt, moraliskt och socialt avseende.

 

Artonhundratalets stora folkväckelser var av sådan omfattning, att de omvandlade vårt folk både andligt, socialt och politiskt. De åstadkom en verklig omvärdering och livsförvandling. Och med dessa genomgripande väckelser följde ett moraliskt upprensningsarbete i folket. Det andliga uppvaknandet blev orsaken till en ordentlig storstädning bland hela vårt folk.

 

Sant har det sagts om 1800-talets folkväckelser:

”De grep ibland om både folket och prästen

och skänkte nya mål åt deras pilgrimsfärd.”

 

Nog vill Gud se till och möta denna djupa längtan, som går genom de kristnas led. Nog är Gud intresserad för denna längtan efter en allmän folkväckelse. Förvisso! Men det är något som föregår varje väckelse.

 

Det sägs om Elia, att då han kom upp till Karmel, satte han först i stånd Herrens altare, som var nedbrutet. När han hade satt i stånd altaret lade han veden och offret på altaret, men tände ingen eld. Den skulle Herren tända som svar på hans bön. Och elden föll, föll som svar på profetens bön. Men märk, det började med att altaret sattes i stånd.

 

Skulle det måhända betyda något ur väckelsesynpunkt, om vår längtan efter väckelse tog en sådan vändning, att det blev ett allmänt iståndsättande av nedrivna bönealtaren?

 

Låt det börja med att hemmets bönealtare åter sätts i stånd. Du har måhända inte brutit ned det med otrons och förnekelsens murbräcka, men det har fått stå oanvänt så länge, att det vittrat ned. Någonstans måste det börja. Vad på den enskilde ankommer måste det börja hemma.

 

Om det inte i de kristna hemmen finns bönealtaren där dagligen ny ved läggs på och elden beständigt hålls brinnande, så saknar vi en av de viktigaste förutsättningarna för väckelse.

 

Ebbe Bolin

Väckelsen vi vänta

Väckelsen ligger framför

 

¨

Vi tillber inte våra föregångares multnade ben. Men vi önskar att deras gripenhet, offersinne och heliga villighet skall verka inspirerande på oss. Vi ha ingen anledning att förgylla vår andliga fattigdom med deras rikedom eller vår svaga tro med deras segervisshet och glöd. Men de gamla kraftkällorna, ur vilka fäderna öste, står oss till buds likaväl som dem. Och den Ande, som satte himmelens krafter i rörelse under svunna tiders väckelser, står väl även oss till buds.

 

Spurgeon, den store själavinnaren och fursten bland predikanterna, uttryckte det så: ”Orsaken till att vi inte har mera framgång är, att vi inte har den Helige Ande med oss i makt och kraft som i de första tiderna. Om den Helige Ande fick besegla vårt arbete med kraft, så skulle frågan om begåvning vara av ringa betydelse. Människor kan vara fattiga och olärda, deras tal kan vara svagt och ogrammatikaliskt, men om Andens kraft är över dem, kan den svagaste evangelist vara mer framgångsrik än den lärdaste teolog eller den mest vältalige predikant.”

 

Väckelse – det är därför inte bara något som ligger bakom oss, utan något som ligger framför oss, något som vi sträcker oss emot, kämpar för, ber om och alltjämt får uppleva.

 

Väckelse – det är Guds ingripande och gärning. Och likväl är det genom Herrens folk, som världen skall föras till tro. Detta gäller alla tider, under alla förhållanden och alla luftstreck.

 

Väckelse – det är inte något föråldrat, något som förr haft sin oerhörda betydelse för folk och enskilda, men som nu hör hemma på våra museer, hembygdsgårdar och antikvariat och som kan nämnas i samband med jubileer och nyrestaurerade kyrkor och kapell.

 

Väckelse – väckelse från himmelens Gud – andlig väckelse behövs väl nu om någonsin. . .

 

Ebbe Bolin

Väckelsen vi vänta

Bön utöver det vanliga

¨

Varhelst över hela världen, där jag spårat en andlig väckelse, så har dess orsak och medelpunkt alltid funnits i ett böneliv som gått utöver det vanliga.

 

John R. Mott

Kristnas signum

 

Väckelse är vår rörelses signum. I den stora folkväckelsen föddes våra andliga föregångare. Dess fana höjde de. Dess eld bar de vidare. Sant är att ”vi kamrater haft, som hårt har kämpat för att vinna en värld för vår Gud”.

Våra församlingar ha sina rötter i 1800-talets stora folkväckelser. Både vi och våra församlingar kan säga: ”Var stod vi, om de inte funnits till?”

 

Våra församlingar närs och lever vidare av väckelse. De förnyas, fördjupas och utvecklas genom väckelse. Väckelse tillför Guds församling nya medlemmar och förnyar de gamla. Väckelse, det är Guds eviga altarglöd i församling och människohjärtan. Om den kan ett gammaltestamentligt ord citeras: ”Elden skall beständigt hållas brinnande på altaret.”

Ja, ve oss, om elden slocknar ibland oss! Ve oss, om våra lampor slocknar i denna tidsålders vintermörker. Ve oss, om vi befinnas sakna den gnista, som sätter världen i brand.

 

”Voro icke våra hjärtan brinnande i oss” är en bekännelse från kristenhetens ursprungsdagar. Då vi ibland försöker rekonstruera bilden av våra andliga fäder och deras stora kamp, så kan vi med tanke på dem utropa: ”Voro icke deras hjärtan brinnande i dem!”

 

Ebbe Bolin

Väckelsen vi vänta