Dessa som sammanförts inför Herren, dessa som förts åt sidan för att kunna representera honom, hans samlade hushåll – också det minsta sällskap av allvarets män – har kallats samman för att lära känna återlösandets förhållningssätt och dynamik, har ställts tillsammans för att bära insikt om Guds vilja, för att känna Gud. De heliga som kommer samman inför Herren, den verkliga församlingen, har tagits ut för att samfällt begynna se återlösningen som helhet och se Faderns vilja i fråga om dess praktiska tillämpning. Herrens hus låter sig samlas för att lära känna sin Herre och hans vilja. Detta hus, husfolk som tjänare, existerar inte för sin egen skull. ”Hans hus är vi”, samlat för syften bortom, byggt för att vara bebott, byggt på berggrund för att ge rum för hans vilja.
Herrens hushåll är ämnat som ett återlösandets sammanhang. Detta lilla sällskap av allvarets män och kvinnor tar bäring efter Faderns vilja, efter Guds intention. Varhelst dessa heliga samlas, vilar de i Herrens Ord, för att låta sig undervisas till disciplinerad funktionalitet. På varje plats där Herrens tabernakel rests och etablerats, förs folket till fostran till gemensamt prästgöra. ”Där kommer jag att uppenbara mig.” Där kan man samtala. Där får man tag på hans vilja.
Utan Mästarens ord, förblir huset tomt. Ett hushåll som inte hör, som inte lyssnar, faller samman. Församlingen, ämnad att stå brinnande, tvingas att stå med skam därför att Ordet inte hanterats med respekt, därför att det gemensamma lyssnandet och sökandet uteblivit. Hon har förlorat sin förmåga att blygas och skämmas. Den Heliga Sammankomsten skaffar hörandet åter. Sammankallandet, sammanförandet av allvarets män syftar till förkrosselse, till prästtjänandets djupa omvändelse och försoning i samklang med Faderns vilja. Detta sammankallande av allvarets män, på var plats, siktar till förkrosselse. Det siktar till en återerövrad fruktan för Guds eget ord.
Joel, profeten som siade om den Helige Andes utgjutelse, var också den som hade till uppgift att ge de klaraste instruktioner för den procedur som alltid föregår en utgjutelse. En Helig Sammankomst: En förståelse av den absoluta nödvändigheten av att återvända till Guds eget ord, den absoluta nödvändigheten av att återvända till en samfälld förståelse av Guds vilja, och därtill lydnad i fullt mått till den givna uppenbarelsen. Kung Hiskia, den grundliga återupprättelsens kung, förtjänar sin plats i Juda rikes annaler som en ledare som förstod att söka Guds vilja och som modigt ledde sitt folk, med prästtjänsten i frontlinjen, i ett upprensningsföretag som behagade Herren och som säkrade hans helgande godkännande. Församlingen måste återvända till helgandets protokoll, till apostolisk förebild. Den moderna andligheten förbikopplar dessa försonandets och helgandets särskilda anordningar och samlar sig andliga upplevelser, ett karismatiskt låtsasväsende, som måste undvikas. Karismatiskt mått och helig upprättelse hämtas inte fram utan helgandets sammankomster och en sund och samlande fruktan inför gudsordet.
Gud tycks stå utan röst, utan talan, i sitt eget hus, hans namn saknas i röstlängden inför de stora besluten. När apostel Paulus beskriver huset, gemenskapen och uppgiften finns det inte ens en antydan till tvekan eller otydlighet: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” Rom 12:1-2. Han definierar tjänst och tjänande som offertjänst, ett offer som främst är ämnat att behaga Herren, ett prästsinnets och offervillighetens tjänande som vilar på en fulländad förståelse av Guds vilja.
När samme apostel tillåter oss att blicka in i sitt böneliv, förs vi omedelbart och otvetydigt till klarhet i fråga om prioriteringar. Han ber om att vishetens och uppenbarelsens Ande ska föra till en genomgripande kännedom om Fadern och om Jesus Kristi kärlek – detta för församlingen i Efesus. För de heliga i Filippi ber han att deras ”kärlek mer och mer skall överflöda och leda fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.” Så långt: Insikt om Kristi kärlek för att kunna stå med omdöme och tankens skärpa, rika på rättfärdighetens frukt. Sedan för vännerna i Kolosse: ”Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud.” Guds hus: den plats där insikten om och förståelsen av Guds vilja prioriteras som en absolut nödvändighet och som en allt reglerande riktpunkt.
Den Heliga Sammankomsten står som den stora utmaningen. Vem låter sig engageras för ett återinsättande av gudsordet i vår krets? Vem står redo att låta sig inkluderas bland allvarets män? Herren söker sanning i vårt innersta. Kunskap lagrad i huvuden, uttryckta som teser och bekännelser är av sekundärt värde – ofta av sekunda ordning, då Anden inte får närvara förvandlas den till att vara lika falsk som en lögn. Hans hus måste få vara ett helighetens hus, en Helig Sammankomst. Vårt gemensamma bedjande måste göras sådant att de sträcker sig efter en säker förståelse av hans Ord, efter ett grundligt och hållfast förblivande vid hans Ord, efter ett upprättande av förståelsen av Herrens vilja.
Lars Widerberg
Texter: Hebr 3:6, 2 Mos 29:42-43, Jes 66:5, 2 Krön 29:20, 30:10, 31:20-21, Rom 12:1-2, Ef 1:15-18, Ef 3:14-19, Fil 1:9-11, Kol 1:9-10, Ps 51:6.
