¨
Läsning: Joh 4:24, 16:13-15, Apg 2:32-36, Ef 2:21-22, Kol 1:17-18
Guds Helige Ande är sänd och verkar bland oss för att forma tillbedjande sammanhang. I dessa endräktens små enklaver låter denne Helige Ande Kristi storhet och majestät bli sedd. Han låter dem som samlas så få insikt om värdet av Jesu upphöjelse och förhärligande. Andens ständigt upprepade tema är Kristus, den smorde styresmannen sittande på Guds tron, sittande där i kraft av den oavvisliga triumf vilken hans korsdöd och uppståndelse säkrat. Pingst, Andens ankomst och närvaro, representerar Himlens suveränitet, regentskapet, Kristi välde. Pingsten lär oss knäböjandets, efterföljelsens och lydnadens mysterium. Anden ordnar en tillbedjande skara, ordnar gudsfruktan och gudfruktighet, skaffar Gud den ära och vördnad han ska ha.
Guds Andes roll består i att förhärliga Kristus, består i att uttrycka Kristus i gudsfolkets mitt. Den tillbedjan vilken han verkar och för sitt folk in i, leder dem att stå allt fastare i ett utgestaltande av de värden som Herrens triumf säkerställt. Bedjandet och tillbedjandet sammanfattas i ett ”så som i Himlen, så ock på jorden”. Bedjandet söker Himlens praktiska utgestaltning, tillbedjandet har sett Himlen och bereder den rum. Den tillbedjande människan bär med sig ett stycke av Himlen i sitt inre, och Ande lyfter fram dess faktum. Riket invärtes omformas till en gudfruktighetens sakliga omsorg mitt bland dem som hungrar och törstar efter rättfärdighet och frälsning.
Bedjandet, tillbedjandet är prästfolkets bestående kallelse – denna kallelse är ämnade att lyfta Kristus till att ses och förnimmas av alla, den för in en praktisk erfarenhet av Andens liv, den skapar ett citadell som konfronterar utebliven gudsfruktan, den stadfäster den visdom som korset etablerat. Anden och den tillbedjande skaran säger gemensamt: Jesus Kristus, i allt den främste, i allt den förste och förnämste, i allt den överlägsne, i allt den övervinnande och segrande, i allt värdig att motta ära och tillbedjan. Den tillbedjande skaran klarar att formulera efterföljelsens och lydnadens uttryck i ständigt nya termer allteftersom Anden leder och instruerar dem.
Bedjandet bygger hus åt Gud. Där män och kvinnor samlas till gemenskap i bön och tillbedjan, där står Guds boning. Tillbedjan formulerar uppenbarelseplats. I varje fas av detta byggande låter Gud sin Helige Ande närvara för att förmedla kärninnehållet i bönerna och i tillbedjan – Kristi upphöjelse, Kristi ära. Anden själv svarar för den renhet och substans som passar inför tronen. Den bedjande skaran drivs av denna uppenbarelse att söka sanning och rättfärdighet för att kunna stå sanna. Förmågan att tillbe är Andens främsta gåva till gudsfolket, och dess gensvar består i att låta Herren forma sannfärdighet och gudsfruktan hos dem.
Den Helige Ande vistas med gudsfolket för att vara dess källa till gudfruktighet. Guds Ande sänds till oss för att forma tillbedjandets sammanhang. Hans närvaro är given för det klippfasta, hörnstenssäkra utgestaltandet av den sannfärdighet som Himlen garanterar. Detta är Andens hantverk. Huset byggs och består genom Kristi Ande. Tillbedjandet är i grunden Andens hantverk. Den gudsfruktan och gudfruktighet som präglar Guds eget folk har sin existens allena genom det verk, det hantverk, som Guds Helige Ande bedriver. Denne Ande förmedlar tillgång till det liv som Kristus lever inför Gud. Genom Anden är var del av bedjandets och tillbedjandets konstart tillgänglig för den som söker Gud.
Pingst är uttrycket för Guds välde och suveränitet. Anden sändes bland de första kristna för att bekräfta triumfens faktum – Kristus sittande på tronen. Anden sändes och sänds igen för att bereda förkunnandet av Guds väldiga gärningar, för att initiera ett kungörande av Guds välde. Bönehuset står där för att alla folk ska höra detta förklarat och se det uttryckt. Den löftesverklighet som åtföljer detta Guds välde bär konungslighetens tecken. Den är fullt ut pålitlig – därför skapar den bedjande och bedjare. Den är fullt ut tillgänglig – därför attraherar den hjärtan. Den är fullt ut sann – därför inbjuder den till förtroende. Anden, uppenbarandets Helige Ande verkar bland sitt folk för att tronens och majestätets härlighet återigen ska tydliggöras för tillbedjandets skull.
Pingst – Kristus på tronen, Kristus i regentens position, i allt den främste. Pingst – uttrycket för Himlens suveräna styre och välde. Pingst – det inre livets kärna. Andens närvaro verkar upplevandet av Himlen och låter den erfarenheten genast omvandlas i termer av gudfruktighet och medmänskligt ansvar. Det existerar inget skilje mellan andlig upplevelse och moralisk handlingskraft. Kraft ur Guds Andes synpunkt heter vilja och förmåga till en praktiskt uttryckt gudfruktighet. Kraft ur Guds Andes synvinkel betyder villighet och duglighet till att stå mitt i Guds syfte – vilket är Kristus verkande med sin Ande genom sitt folk till vittnesbörd och frälsning. Pingst – självutgivandets sinnelag, Kristi sinnelag rotfast fäst i mognande gudsmänniskor.
Pingst – Anden och ordet i full harmoni. Pingst – Guds Ande verkande bland gudsfolket för att fästa Ordet, för att forma Kristus, för att lägga ned gudsfruktan och gudfruktighet. Pingst – Anden verkande över hjärtan till ett hörande som bär frukt för evigheten. Pingst, bönehusets erbjudande mitt i ett kompakt religiöst mörker, Guds väldes erbjudande i detta lands mörker.
Mitt i Guds erbjudande att bygga bönehus och forma tillbedjandets sammanhang står vårt dilemma tydligt formulerat i en enda sats – det ofruktsamma hörandet, Matt 13:15. Ordet som skulle bli kött bland oss fortsätter att vara bara ord och fromma fraser. Samtidigt heter det, ”saliga är de ögon som ser och de öron som hör”. Guds Ande står redo att leda var och en av oss till den verklighet där gudfruktigheten ger utslag i omvändelser. Anden står redo att föra oss ut ur självlivets labyrint till att, i allt rikare mått, kunna gagna både Herrens sak och medmänniskors. Där Anden får utrymme blir omvändelserna många. Där Anden får utrymme står efterföljelsen tydlig. Andens hantverk består i att förhärliga Kristus, förhärliga Kristus i våra liv – i detta ges inget rum för självupphöjelse, korset nekar oss sådana försök.
Anden anger den bestämningspunkt mot vilken varje företeelse ska mätas och vägas – Kristus. Ser detta ut att komma ur Jesus sinne? Skulle Herren handla så? Gagnar detta Guds syften? Bär det Jesu märken? Bor hans Helige Ande i detta? Guds Ande agerar inte efter det sätt som köttsligheten väljer att uppträda på. Den Helige Ande understödjer aldrig de ting som springer fram ur ett världsligt benäget sinnelag. Anden väljer istället att bygga bönehus där Guds härlighet råder. Anden väljer istället att leda sitt folk in på helighetens och gudsfruktans domäner. Anden låter sitt folk ta del av Himlens salighet, vilken utgestaltas efter annan visdom. Häri må vi, med all den kraft och renhet som Guds Helige Ande kan ge, söka väg. Häri må vi, med förnämsta varlighet och djärvaste enträgenhet, öppna nytt initiativ.
Låt oss därför be, be enträget och oupphörligt, om Guds Andes hantverk. . .
Lars Widerberg